måndag 31 oktober 2016

Glömt Bloggen!

Det är bara att erkänna...
jag har glömt bort bloggen.
Men allt är nog som förut...eller ungefär iallafall.



Jag går loppis när jag hinner... och kommer ihåg.
Till det små barnbarnen hittar jag alltid något,
fast jag är otroooligt kräsen.
Och visst fastnar det ibland något till mej också.
Sist blev det ett våningsfat.
Tänkte det ut på terrassen i vinter med mossa och dylikt "skogskrafs" men först skall det komma på 5års kalasbordet.

Våran renovering här hemma är över...
för tillfället iallafall.
Vi är nöjda med slutresultatet och nu känns det mera som vårt.
Visserligen fattas det någon list stump ännu och tavlorna har inte hittat sina platser...eller om jag skall vara ärlig så vägrar MrJärki spika upp något förrän jag är säker att det är platsen.


Små pojkarna har vuxit till sej denhär sommaren.
Ena riktiga filurer är det var dom är.
Snart 5 och den mindre i vinter 3år.
Eller om man frågar honom så blir han naturligtvis också 5!!!
Vi har mycket på gång tillsammans vi tre.
-du är inte min kompis famo, det är Kalle,
du är bara min famo!
-du är naistenmies!! säger lillabror.... och striden är ett faktum.
Den senare bilden är sen närmare sanningen..som den välkammade vid ett kaffebord.




Annars tycker jag att inget extra sker...
orkar inte koncentrera mej på någon bok just nu...
Fick inte ens min rekord stora pumpa ut skuren till Halloween.
Målburken och lilla penseln var nog framme häromdagen,
men mera om det senare...
Soda degs receptet har jag tappat bort, det skall bli hjärtan och stjärnor till granen.



På handarbets fronten är det också lite glest... finns en massa färdigt klippt...
som formsydda överdrag i linne till 6 stolar.
Ett säng överkast till gästrummet,..o.s.v
Kläder till pojkarna. tur att de har så många som stickar sockor till dem, deras granntant var med måttbandet och mätte deras fötter under helgen sååå..
Hon är en ängel i vardagen, hon hämta också en stor ask frysta blåbär till pojkarnas kvällsgröt.

 Men jag bränner ljus ...så det får nu räcka som handarbete.


Vi har med jämna mellanrum våran kärringträff...det brukar jag gilla.
Laga gott och framför allt duka fint. Den veckan var från "REVEN" skall jag berätta er.
Mamma blev dålig...långa dagar på jobb...
så när jag äntligen kom igång med bakandet till träffen, så hann ostkakan inte stelna ordentligt,
från feta-spenat pajens botten glömde jag vätskan...
hitta deciliter måttet med vatten på arbetsbordet när pajen redan var i ugnen...
Kan berätta att det var en mycket FRASIG paj...
Dukningen var i stil med 2 åringen Kaspers dukning på ett terrass bord i somras,,,



Som sagt här är allt som förrut...jag gör mina ryck med min vispel eller symaskin,
men ibland så hinner jag inte bara ta fram kameran...
men jag är som förr...högljudd och glad.
Mitt nya motto -bland lyckas det och ibland int'..fast och så fan to'

Härom dagen på jobbet så slog jag händerna i kors över bröstkorgen.
Och till min stora förskräckelse kände jag en megaknöl i vänster armhåla.
Ni vet när tanken rusar iväg....känner hur jag bleknar
nej vad faaan är dethär...
och hur har jag inte märkt denhär..
nej det får inte vara...
jag måste finnas till ännu för småttorna...

Men då kom jag ihåg att jag hade ett jätte "silverhjärta" i lång ked under arbetsblusen som åkt på sne.
Dethär får var min rosa-oktober berättelse,
som var en lättnad för mej...
fast mina arbetskomppisar skratta så de tänkte pissa på sej.
Men det bjuder jag på.
Som ni ser härunder så gilla jag långa smycken redan som två åring.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...