2015...R.I.P

Många har gjort ett  sammandrag om året på bloggen.
Jag låter bli...ni skulle bara brista i gråt.
         
Det har varit ett år som jag inte ens vill uppleva igen.

Men visst har året också haft endel positiva och roliga upplevelser.
                      *******
Det föddes en helt ljuvlig liten flicka till lillajul.
MrJärki fick ett barnbarn till.
Då är hon nog lite min också.
                       *******
Vi fick ordning på en fortskridande minnessjukdom.
                       *******
Jag har haft otroligt fina stunder med mina egna små barnbarn.
Fyra åringen är nu stor pojke. Vi funderar och diskuterar mycket.
Ibland gråter famos gamla hjärta när hon försöker förklara,
för en liten lintotta, om livets gång, utan att svartmåla världen.
Vi pysslar och tecknar,vi gör fina figurer i hamapärlor,
klipper och limmar plus att vi hittat hans pappas alla gamla bordspel.
Tärningen rullar och vi räknar färger.

För att vi i nästa stund åker på utflykt med famos gamla bil.
Storabror kör och lillabror sitter brevid,
famo finns på baksätet och pojkarnas bilstolar lutar mot bakhjulet.
Vi kör genom skogar och uppför berg,
vi kör om elefanter och Backmans Gusta'...
Ibland så har vi också en "kakkaspridare" kopplad till fransyskan.
Små jordbrukare jobbar även på utflyktresor :)

Snart två åringen hänger med på alla resor...
han är mycket duktigare än mången annan i samma ålder.
Fast han säger -NÄ!! hela tiden.
Pratsam och flirtig, och alltid glad som sin far.
Älskar att kramas
-hajii säger han och med huvudet på sne halsar han nästan vem som helst.
Nu pratar han också kortare meningar,
och har full kontroll vem han skall prata finska/svenska med,
Och han kokar...du söta öde vilka matkalas han håller.
Ett traktor bakhjul vändsteks i stekpannan på nolltid.
-Mamo...kom äääta!
Ofta finns lilla Brio spisen brevid pappas spisen i köket...
eller i tv-rummet eller i salen eller brevid pappas säng.
                         *******
Vi fick en facelift gjord på bastun, den är vi stolt över.
Jag såttmåla kökskaklen och vet ni vad dom är fortfarande så...
Vi skall skärpa oss i år.
                         *******
Vi är gäng med tantor som tagit upp kontakten igen efter 15år,
så nu våldgästar vi hela troppen varandras hushåll med jämna mellanrum.
Det har varit roligt. På riktigt!
                         *******


Julafton gick bra. Vi fira den hemma hos sonen och småpojkarna.
Vi var många så det var härligt rörigt runt bordet. Fyra generationer faktiskt.
Nästa gång måste vi förlänga bordet.

Huset har inte haft julgran eller varit julpyntat på evigheter,
men i år var sonen och pojkarna till skogen och valde en gran som de sen klädde.
Finaste julbollen tyckte 2åringen var den som famo hämta honom från Tallinn.
Julgubben kom naturligtvis också och med en massa paket.
Nyttiga saker och naturligtvis leksaker också.
Pojkarna fick ett parkeringshus som är lika högt som de själva...
Absoluta favoriten.
Sonen fick en elvisp. Hans min var minnesvärd.
Själv fick jag första dvd samlingen på Downton Abbey.
Min absoluta favorit tv-serie.
                           *******

Juldagen fira vi här hemma med MrJärkis barn och barnbarn. God mat och annars lugnt.

Nyåret fira jag i sänghalmen....nu skall ni inte låta fantasin skena...
Jag passa på att bota min vinterflunssa så jag skida omkring i pyjamas några dygn.

                                       *******
Nu väntar jag mej ett bättre år.....
för det är ödet skyldig mej.

God Fortsättning på det nya året 2016

Här är jag, världens lataste bloggare..igen!

Men min gamla svärmor sa i tiderna att lättjan är också en guds gåva.
Det har jag nog säkert sagt tidigare.
Nåja men..
så var då isen bruten med ett litet gudalikt ordstäv såhär i juletider.

Vad har hänt sen sist...
Kameran är fortfarande.. kaputt....
Det fodrar nerver att få objektivet att fungera,
utan att det blir en svart oval passepartout.

Sonen ville att jag skulle fota pojkarna till julkort.
Visst sa jag glatt.
Samla ihop lite rekvisita och placera de två tomtarna i en knut på två röda dynor.
Ungefär vi dethär laget tog det roliga slut.

De tog mössorna av varandra,
åt av pepparkakorna som skulle vara rekvisita, blåste ut ljusen.
Hängde ljusslingan om halsen.
Den större tomten blåste den lilla tomten i örat, vilket den lilla högljutt protestera mot...
Jag knäppte säkert 50bilder!!
Det blev nog sen ett julkort.

Så var vi till Tallinn en lördag, för att kanske hitta lite julstämning på jultorget.
Där var lika mörkt och vått som här. Tur att sällskapet var trevligt.

Förra helgen "överraska" MrJärki mej med vårt årliga hotellveckoslut i huvudstaden.
Det var roligt, vi åt&drack  gott,
julhandla lite, drack kaffe på små fina ställen.
Julhandla lite till och bara gick om kring. Mötte t.o.m julgubben i en dörr.
Och vet ni vad jag gör. Jo svär till i förskräckelsen.
-nejmen tusan!
Tur så var gubben finskspråkig.

MrJärki han shoppa loss på White on White som finns på Mannerheimgatan.
Hans söners flickvänner får fina gåvor i år.Han hade ju smakrådet med sej så att säga.
Jag handla bara till mej själv försäkerhets skull.Jag sökte RM röda folkkare med julgran på taket men icke...men jag gick till leksaksaffären på Esplanaden köpte en leksaksbil och granen är RM.
Ett snöre om och jag har årets inne julprydnad.

Mina julkort skall ni inte vänta på...

Kommer inte med posten... i år heller.
Jag satte en slant i grytan i stället för att stilla mitt dåliga samvete.

Jag beundrar alltid alla som gör sina kort själv.
Klipper och klistar...
men då när de skall skickas, liksom absolut sista dagen,
så är de små limdränkta pappersdrömmarna ogjorda iallafall.
Så det är lättare att göra beslutet genast man snubblar över första insamlings grytan.

Men visst fick vi till det iallafall i vårt lilla hushåll.
Eller.. allt var lugnt ända tills MrJärki, den olyckan,
börja packa in sina julklappar härom kvällen.
Inte ett paketkort i hela hushållet!!
Och vad gör då den perfekta hushållerskan ...
jo fram med kort ingredienserna och vips (1 timme) senare..
Levererar hon paketkort!!!

 Normala människor brukar skydda julduken då de limmar och klipper...men inte jag.
Fast det ligger i släkten...min famo berätta att då fafa kom från stan med nyinköpt tjära så börja han genast tjära båten med den finaste stadsskjortan på ännu...

Solsken.

Julen smyger in hos oss lite alla dagar nu.
Lika gjorde solen som plötsligt visa sej under helgen några timmar.
Knappt man känner igen det klara ljusfenomenet mera.

Tur så vara det inte heller så länge,
utan vi fick krypa tillbaka in i den trygga våta mörka filt tossan vi lever i.
Fast mej passa det nog att tända ljusen luta tillbaka
och bläddra i mina två nya jultidningar.

Här har det nog lite bakats och lite små pysslats med småttorna.
Sax&lim är ett intressant fenomen.
Vi gjorde också  stjärnor av hama-pärlor,
det gilla 4åringen, så nu pryder de många färggranna små stjärnorna deras köksfönster.

Pysselmorgon.

Satt vid köksbordet och "klippa och klistra"
och kom då att tänka på dom som gör pyssel videon på t.ex. youtube.
Det klipper och lägger ihop det ena pyntet finare än det andra.
Pratar lugnt och tillika gör de med händerna,
klipper och lägger ihop..
förklarar och kanske drar en liten
-en gång gjorde jag av en tändsticka ett smycke..
(onödig och avundsjuk kommentar av bloggerskan)

Jag riktigt lyssna på mej själv i morse,
Svordomar..och suckar...
tappa saxen..klippte mej i lillfingret
limmet fastna i köksduken.
-suck-

Men jag hade bestämt mej att göra filterpappers rosor.
Det gick egentligen snabbt...eller nåjaa...
Limmande gick ännu snabbare...eller nåjaa..

Men slut resultatet är jag nöjd med.

Typ ALLA gjör en krans av de här pappersrosorna
men kärringen mot strömmen
hon gjorde en lampskärm.

VÅILAAA!!

Nya kransar.

Här börjar lite smått julen smyga på.
Små pojkarnas julklappar skaffade....

Ytterdörren fick sin dörrkrans.
Den köpte jag Från Henriettas blommor i gamla stan Borgå.
Absolut värd att besöka om du rörs i knutarna.
Det är första köpta dörrkransen på typ 9år,
har alltid gjort själv tidigare.

Och då jag nu ändå var i Henriettas butik så blev det en krans till.
I en sådan färg jag aldrig kunnat tro skulle komma i mitt hus.
Lila!!
Den hänger nu på spegeln i vardagsrummet,
and I like it.

Kransen på ytterdörren hann tydligen inte med... men bra att ta till när bloggtorkan igen slår till ;)

 Jäkla fjärrkontroller som då skall vara med på varenda bild.....

ET OLE TOSISSASI!!!

sa MrJärki och såg förskräckt ut.
Igen en gång.

Vi har härtills haft förra ägarens fruktansvärda taklampa i gästrummet.
Den bara blev...och tillslut så märkte vi den inte ens.
Eller mera sanningsenligt...
jag märkte den inte... alla dagar.

Det var så att det skulle bli "kärring träff" hemma hos mej.
Ni vet det kommer 5 kvinnor typ första gången hem till dej.
Man vill att allt skall vara just precis... och inte nästan.

Vi är visserligen goda vänner sen...evigheter.Så vi säger vad som helst, och gör vad som helst.
En gång när vi träffades så möblera vi plötsligt om värdinnans vardagsrum.
Så ni förstår att jag ville ha allt "viimosenpäälle".

Och då fick jag syn på det dammiga skrället från typ 1988 i taket,
Ny lampa, och det pronto!!
Borgås affärer hade inget som riktigt kändes bra. För glittrig för stor för liten för ....osv

Och då fick jag syn på min rotting lykta i köket.
Den har inte riktigt haft någon plats sen vi flytta hit, så nu var den på väg upp på vinden.
Men just i den stunden så fick jag idén.

Operation övertalning inleddes! MrJärki muttra och mumla, men gjorde som jag ville.
Hängde upp en roskkorg i taket, som han sa.
Et ole tosissasi!!

Som ni ser så är min kamera ännu sönder, så kvaliteten på bilderna lider lite.
En annorlunda glödlampa skall ännu hittas för den där lyser för "hårt".
Fast det hinner väl bli 2088 innan jag kommer ihåg det, Och taklampan lyser nästan aldrig hos oss så den lär nog överleva mej.

Kärring träffen lyckades bra, inga möblerings-attacker. Det gäller att hålla kvinnorna sysselsatta märkte jag....jag lärde dom vika en servett stjärna. Modellen den hitta jag på youtube, via Sannes blogg Så Vitt jag vet,

Allt möjligt

har hänt sen vi sist träffats.

Vi märkte att vi nu har bott ett år här, och det är nog vårt hem nu.
Trivs gör vi, jag också nuförtiden. Och från denhär första bilden så har det nog blivit mycket bättre.

Men fast det gått ett år så kom två tavlor upp först nu.
Den ena är en stor fotoram egentligen, skall bli en samlingsram med våra barnbarn.
Lite glest med bilder för jag måste få dom omgjorda till svartvita.
Men bloggerskan och MrJärki finns med.
Bilderna är precis som det är hos oss, MrJärki lyssnar allvarligt och jag skrattar och pratar på.

Den andra tavlan har jag köpt från Laura Ashley i Borgå.
Kärlek vid första ögonblicket.
Lite svår att få på bild, men tro mej vacker!

Sen har vi också firat mamos lilla hjärta som visserligen är en stor pojke nu då han är 4år.
Och vilken fest han hade.Ballonger och ljus. Presanter. Han och pappa dekorera 2 kakor...tro mej det gick strössel åt. Famo stod för minionkakorna dom önska sej födelsdagsbarnet.
Många kakor behövdes det för huset var fullt av glada barn och deras föräldrar och hela halva släkten förstås. Vi passa också på att ta ett fyra generationer foto när vi alla var samlade.
Och uppklädda.....pojkarnas pappa hade köpt likadana blusar till pojkarna till festen,
Söta som två små troll var famos glada lintottar hela dagen.

Månne någon överhuvdtaget orka läsa ända hit till..jag bara undrar.Jösses vilken svada igen.

Ha det bra iallafall......