Min franska Rudolf.

Jag har ju berättat om mina tokiga jobbkompisar,

Bilden är med mobilen tagen därför otydlig,
men kolla hornen ca. 40 cm höga, med bjällror!!!

men jag tar allt tillbaka, för värst är släkten!!!

På måndag jobba jag kväll,
det betyder att jag går till bilen ca. 20.30.
Gick med mörka gator till den parkerade bilen.
På långt håll ser jag att vindrutetorkaren är brutna.

Det var en rad svordomar som ljöd i den regniga vinterkvällen då jag gick närmare bilen.

Men tji fick jag, inga sådana vandaler.

Min bil var "dekorerad" av två renhorn och en stor röd näsa.
Jag börja gapflabba, tur att jag hade en jobbkompis med.
Tanten på andra sidan gatan hon satte ner butikskassen och ställde sej med benen i kors och skratta.

Jag förstod absolut ingenting!!
Bilen var ju låst precis så som jag lämnat den vid 14 tiden.
Allt som fanns var fastlagt så att man måste ha motorhuven och fönstret öppnat.
Och jag har nyckeln i handväskan!!!

Hem måste jag så det var bara att starta Rudolf...
Jag körde längs stans huvudgata, gissa om det väckte uppmärksamhet :)
(för jag vet inte hur man öppnar motorhuven ;)


Sen kör jag då 23 km hem i min renutstyrsel,
jobbkompisen hon varna vänligt nog att.. akta så ingen älg blir förälskad.... heheh..

De skyldiga till detta
är min bror, min son och Mr Järki (kokkobello)
Men vem som är hjärnan bakom detta är ännu liiite osäkert ...för de är som tre musketörer just nu,håller ihop!!

Enda trösten är att, hämnden är ljuv.

Såhär sprider jag julstämning i min lilla stad denna vecka ;)))
och får stämpeln "kylähullu" (byfåne)