Att vara barnfotograf..

Jag har alltid tyckt om att fotografera.
Förr i tiden var det ganska dyrt,
och besvärligt.
Minns då sonen var liten,
så tog jag varje månad en rulle bara på honom.
Stora album är fyllda av ungen...

Nuförtiden  är fotandet hur lätt som helst...
beroende på modellen förstås ;) 

I helgen så var famos hjärta övernatten,så föräldrarna fick jobba dygnet runt..jordbrukarlyx!

Då jag släpa hem min lilla stol från H:fors,
så var tanken att den skulle passa perfekt som fotograferingsstol till småglin. Och det är den också, om man limmar fast ungen i stolen.

Men att ensam fota en 9 månaders unge i skogen på en stol,
kan man lätt kalla utmanande.

Jag har sett foton som Camilla Hynynen
i bloggen I Lilla Kamomillas Villa tagit på små sötnosar utomhus.
Jag skulle helt enkelt vara lika duktig som hon!!
Pyttsan, skillnaden mellan  amatör och proffs är märkbar!

Men man måste ju ha en armé med sej.
- Vakta ungen så han inte faller av stolen!
- ät inte ormbunke!
- inga fula miner utan skratta åt famo (som hoppar groda i lingonriset)
- nej vinka inte nu åt postbilen.
- oookey.. vi går in och byter blöjan!

Mutad med blåbär fick jag bild på en glad pojke.

Bästa bilderna blir det tydligen då bakgrunden är ett öppet kylskåp eller en obäddad säng...