söndag 13 november 2016

Det är bra att se sanningen i vitögat.

Jag har en son, ett barn alltså.
När han föddes 16.12.1986 kallt om vintern,
var han den bästa julklappen någonsin.
Honom byter jag inte mot ett dockhus,
det gäller bara mina bröder.

Nå iallafall.. jag skulle vara det perfekta mamman och allt det där....
Jag sydde faktiskt hans dopklänning av min brudklänning.
Sen kom då dopet,
och på den tiden skulle man brodera ett dopminne, om man nu var något till mamma.

Det här hitta jag bland mina halvfärdiga projekt...

DET ÄR SNART 30 ÅR SEDAN....

Vi kan nog säkert helt lugnt vara överens om att korsstygn är inte min juttu.
Min svärmor erbjöd sej otaliga gånger att sy den färdig åt mej...
men jag tacka varje gång nej.
Någonslags stolthet har man ju väl ändå.

Dumt säger jag idag.
Nu tröstar jag mej att sonen vill knappast ha den hängande över sin säng idag.

2 kommentarer:

  1. Inga barn har jag.Fast jag älskar barn/mäniskor.
    Korsstygn är inte INTE min grej.
    Gissa geometrisk form på grytlapparna jag blev tvi
    ngad att virka i syslöjden :)))
    Lena i Sverige

    SvaraRadera
  2. Kan man sådär lite lättsamt säga här "man ska inga stressa" :-)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...