När vi kom till Paris.

Så kom då söndags morgonen vi flög till Paris.
Vi har ingendera varit där förr, ingendera pratar franska..
eller jag kan några fnaskiga meningar,
som en överviktig 50+ inte skall säga mera...
Men man klarar sej nog på engelska.

Vi lämna ett otroligt soligt Helsingfors bakom (under) oss,
och hoppades att väderleks rapporten för Paris skulle stämma med varmt vårväder alla våra dagar.

Varmt fick vi..+16 och mera...
Med rocken på armen i bara tröja med näsan mot solen har jag traskat genom Paris.

Vi bodde i ett område som heter Montmarte.
Det sägs att Paris är en mycket fotgängarvänlig stad.
Den är platt helt enkelt, en enda högre kulle finns det tydligen,
och där bodde då vi.

Då vi kom till flygfältet Charles de Gaulle tog vi en buss in till centrum.
När man reser bara med flygväska så går det bra.
Och du söta öde vilket flygfält, stort som en hel stad.
I centrum hoppa vi av bussen och tog fram kartan,
kolla vilket gathörn vi stod i och börja gå...
Åt fel håll!
Ytter om en liten restaurang stod vi och svängde våran karta igen,
då kom en liten fransyska ut och gjorde ett mycket snabbtänkt konstaterande - You are lost!
Hon ordinera taxi ögonaböj. Det såg inte så långt ut till hotellet,
men jag kom ihåg att jag läst någonstans, att en fransk kvinna går inte.

Långt var det inte heller så kom vi till hotellet Mercure Paris Montmartre.
Stiligt städigt stort bra morgonmål och bra läge om man vill bo i denhär stadsdelen.
Och lugna grannar... för det var en gravgård.
Vi bodde på sjunde våningen så inget trafik ljud men en otrolig utsikt över hustaken.

Vi packa upp och tog en karta i varje ficka och farväl av passet och styrde mot stan.
Passet blev alltså bara i safetyboxen...

Runt hörnet fanns en fin boulevard med små cafeterior,brödbutiker,pubar, stort disco,
turist-krimskrams-butiker och den mycket kända röda väderkvarnen Moulin Rouge och andra suspekta sammetsgardin ingångar...

Inga "flickor" syntes och ingen drog MrJärki i armen heller.
En karl sa något till mej när vi gick förbi en eftermiddag,
jag förstod naturligtvis inte,
och skaka på huvudet, för säkerhets skull liksom.

MrJärki(den jäkeln) påstod att han kanske erbjöd mej en arbetsplats!!
Tur att jag skaka på huvudet till den franska mannen,
för det stod att där fanns "lapdans"och "tabledancing"
...kan lova att ingen vacker syn när jag pustande och stånkande söker fram en stol för att  klättrar upp på ett bord i mina Rieker höststövlar.

Det vad vi märkte ganska fort var att det är ingen städig stad dethär.
Mycket uteliggare, madrasser och möbler längs med gator och husväggar, iallafall såhär lite ytter om Champs-Élysées.
Människorna är vänliga och tar nog hand om sina turister,
och vi åkte också mycket metro kors och tvärs, fastän kvinnan som satte oss på taxi bad att vi inte skulle åka det -not safe sa hon.

                                   Från hotellet.

                                 
     Utsikten från vårat fönster...följande dag var Eiffel tornet inringad på kartan.

               mera en annan dag :)

HYGGE!

HYGGE...är mitt nya favorit ord.
Så finlandssvenska som jag är...
Egentligen blev jag PLÖTSLIGT mer dansk än danskarna själva.

Hitta min Hygge bok på Akademen i misstag.
Egentligen var jag på jakt efter nya barnböcker på svenska.
Hitta nog det också.
Men bland nyheter fanns Hygge Hyvän elämän kirja.

Jag läser nuförtiden helst på svenska,
men den fanns inte på mitt språk (?) bara på finska eller engelska.

Men via finska språket hitta denna fin.svenskan att hon egentligen är dansk.
Ganska bra med tanke på att jag aldrig ens varit i Danmark.
Det må bara inte gå för mej som för Vadelmavene pakolainen när han ville bli rikssvensk medborgare.

Hygge betyder allt som är mysigt, mjukt, trevligt, vänligt, gott, ljus, glögg, böcker o.s.v.
Eller så har jag tolkat det.

Bästa kapitlet var nog ändå om hyggeklädsel.
Mina favorit "härnabyxor" som alla i min bekantskap känner till,
är nu liksom trendiga.

Boken är lättläst och med glimten i ögat.
Kanske en rolig gåva såhär på kvinnodagen.

Ha det bra alla kvinnor, ta med lite hygge i vardagen ;)

En till.

Ibland tror/vet jag, att jag nog är en häxa, eller något liknande på riktigt.
(MrJärki läser dethär troligtvis via google translate och nickar fanatiskt....)

Det finns ett Loppis i stan som jag brukar besöka, ganska sällan men alltid någongång.
Flere dagar tänkte jag på hemvägen att ett besök idag då...äh jag skyndar hem istället.
Sen en dag kom "The Känsla" i trafikljuset...och styrde till loppiset genast!
Och där stod min ljusstake bland all bråte i ett bås.
Fem minuter senare fanns jag i samma trafikljus igen, överlycklig.

Ni förstår... jag har fått dille på dessa Iittalas Festivo ljusstakar.
Den dagen jag hittar den högsta av dessa ljusstakar på loppis,
får nog ambulansen hämta mej.
På båren ligger jag... och i höger nävan stadigt en glas ljusstake.

Ibland undrar jag...

om jag är riktigt klok!
Ingen självbevarelsedrift finns det iallafall.

Bloggvärlden och handarbets grupper på fb
är full av "stickade" filtar.
Man stickar med plogkäppar,
ishockeyklubbor,
borstskaft och förstås med bara armarna.

Naturligtvis måste jag då också hoppa på dehär...
fast jag är inte bara en urdålig stickare,
jag är fullständigt begåvad med två vänster fötter,
när det gäller att sticka.
Brorsan skulle en gång få ett par sockor till julklapp..
han fick en!
Den andra kom något år senare....

Nå men fleece filtar skaffades,
och klipptes till 8cm breda remsor.
Sen töjdes de så att fleecen rulla ihop sej till en tjock rund "tråd".

20 maskor lade jag upp på armen och börja sticka.
Lite orolig var jag nog att mina sjuka axlar inte skall klara dethär men med pauser och det färdiga arbetet vilar på bordet så gick det.
Eller inte är den färdig ännu,
behövde mera filtar.
Det går ganska många åt.

Jag var sååå stolt... första 50cm...
det gick som en dans..
tills jag hade 24 maskor...istället för 20st
och sen hade jag plötsligt bara18 maskor.

Så jag hamna att riva upp ganska mycket...
och då försvann lusten som en fleece filt som blivit tvättad i för hett vatten.

Meningen är att det skall bli en smal filt som skall ligga snyggt på fotändan av våran säng....om den blir färdig.
Den kommer inte att ha någon funktion,
den skall bara ligga snyggt där.
Gissa om MrJärki skaka på huvudet igen.

and here we go again...

Det var en söndag
och det behövdes något gott till kaffe.
Så jag baka muffins.

Helt vanliga....förutom att mjölet tog slut.
Jag har butik nästan på bakgården,
men lättjan är en guds gåva också,
så jag tog semle mjöl som innehöll alltmöjligt som passar i semlor...

Inte märks 1,5 dl tänkte jag..
Det märks nog!

Visserligen gjorde jag många försök att dölja "misstaget".
Fyllde de färdigt gräddade med en faktiskt ganska lyckad citron kräm.
Fortfarande smaka muffinsen hälsobröd.
Så det man inte vill berätta gästerna,
döljer man under ett vackert handarbete.

Mugcake

En solig dag fira jag en lyxig ledig dag.
Och bara för att jag kan så gjorde jag mej en mugcake till förmiddagskaffe.
Serveringen blev ännu bättre med hemkokt blåbärs sylt.
Muggen är en Arabia som utkommit  100års jubileum till ära, och jag tycker den är fin.

SOL.

Plötsligt börja solen lysa i vårt dammiga bo.
Kunde inte låta bli att ta några soliga bilder.
Visserligen ganska välvalda,
för solen var ganska så fräck,
och visa minsann att här har slarv städats en längre tid.

Det här var vändags tider ungefär,
för jag gjorde ett hjärta i snön på terrassen
innan jag åkte till kvällstur,
och följande dag hade MrJärki gjort ett till.

Våra grannar måste tro vi är fullständiga idioter.
Två närmare 60.. som ritar hjärtan i snön.

Januari månadenskakor.

Januari månaden är fylld kakornas tid i mitt kök.

Först fyllde famos lilla hjärta 3år,
och en  minionkaka var önskemålet.

Kakan var inget problem alls,
men du arma öde när vi kom till ljusen.
Den unga mannen fyllde alltså enligt alla andra 3år,
men inte enligt honom,
Han blev 5år!

Vem som än fråga honom hans ålder,
så visa han en knubbig liten hand med fem fingrar.

Jag satte tre ljus i kakan och ungen kontroll räkna.
Missbelåten var han och fodra mera ljus.
Lika många som storebror hade i sin kaka.
Så vi fira med treårskaka...med fem ljus,

Vad gör inte en famo för sitt lilla hjärta.

Sen blev det min egen 39+++++ års dag.
Den fira jag i stillhet!!
Fast till jobbet förde jag nog en kaka följande vardag.

Hade hittat en wilton silicon form tidigare som jag ville pröva,
och vad är bättre att pröva på,
om inte jobbkomppisarna.

Denhär kakan fyllde jag med en salmiak fyllning.
Den väckte succé på jobbet,
men personligen blev det ingen favorit.
Plus att jag är mera för att garnera kakor
som att fylla dom.

Ny sänggavel...igen.

Ni som följt mej längre vet att jag har ett mystiskt förhållande till min sänggavel.
I grund och botten är det en vit trä grej. Eller nåjaa där är några kors helt snygg som sådan också visserligen, men...
Jag syr med jämna mellanrum nya huvor som jag trär över trästommen och vips något nytt i sängen...hehe

Nu blev då så att när sovrummet blev tapetserat så passa inte riktigt min favorit gavel i blått och beige mera...eller nåjaa.

Men ni vet när tanken på något nytt gick genom lilla blonda hjärnan,
så fanns det ingen återvändo mera.

Så börja då drömmen om en ny.
Vitt linne fanns ännu i hemmalagret och tjockt vadd också.

Drömmen var en "hotellgavel".. men tji  fick jag.
Eftersom jag inte ville göra den så permanent,
så kunde jag inte dra knapparna igenom trästommen (mellan korsen), för då kan jag ju inte byta när vinden vänder igen.
Tur att inte tredje världen vet om mina problem.

Nu skäms jag!
Men jag är nog nöjd också.

Jag tycker synd om er.

Tänk det är flera hundra i dygnet som är inne hos mej för att kolla har hon redan gjort något..
men bara gammalt att läsa.
Tanten har varit lat helt enkelt.

Näst sista spiken i kistan kom för någon vecka sedan på jobbet.
En som jag inte visste att tydligen läste min blogg.
Hon sa mej i en korridor helt coolt
-muuten Monica mä luen sun blogia!
Hoppsan!
Jag hade hoppats kunna hålla en image 8 timmar om dagen,
att jag är lugn,fix och vuxen. Åtminstone bland läkaren.
Jag förstår nu att det är lika omöjligt som att jag skulle fylla 39 denhär veckan.
Så bloggen fortsätter i samma anda, andefattigt alltså.




Så livet här på Kungssvängen är som förr.

Julen fick jag i god tid nerplockad....men där stanna det.
Upp på vinden får jag tydligen inte mina julsaker.
Julen ja, den fira vi lite annorlunda minsann.
Första året på 5år utan mina små barnbarn på julafton.
Väntar redan på nästa år.
Sonen kom naturligtvis på julafton och han gav oss den finaste julklappen ever.
Han skickar oss med flyg.. fast dit pepparn växer ;)
Jag jobbar på att få hans maskinpark i skick om julen
Ifjol fick han en elvisp och i år ett stryklod.

Mellan varven springer jag ett snabbvarv på stans olika lopptorg. Stormgillar mina iittala ljusstakar som jag samlat på mej i vinter.

Bakat har jag egentligen gjort ganska lite måste jag erkänna, men glöggfest med f.d grannar gav orsak till det också.

Jag hade långt innan jul gjort mej ett vinterland i en glasburk. Och ni vet ju hur man blir hemmablind.
Har inte märkt när någon av mina småttor också lagt en gris bland mina bambin och konstsnö.

Så plötsligt kom ett ljusfenomen på himlen som börja lysa in i köket.
Vår och ljust...tulpaner absolut och i massor.
Förstås måste den jäkla lysande bollen lysa lååångt in i huset...
strålarna bara fortsatte och fortsatte så man såg precis
att en noggrannare tur med dammtrasan är på sin plats.
Hur kommer det sej annars att köks skåpdörrarna ser för jävliga ut,
när man ser på dom i solsken, men inte annars.

Något pyssel har det inte blivit sen sist, men jag kan berätta att en frödinge kaka rymmer 30 ljus.